det är tiden och hastigheten och de tusen arbetsproverna. jag är livrädd för att de inte duger, speciellt med tanke på att jag inte har ritat på över en månad. inte ett streck. inte ens en tanke. men dags att ta tag i livet. dags att sluta gräva gravar. dags att dumpa beverly hills och köksrökning. dags att äta något annat än riskakor.

mitt kök är fullt av aska och tomma vinglas, odiskade tallrikar och gamla tidningar. mitt vardagsrum är fullt av synd, olästa böcker, ofärdiga bilder och sladdar som jag trasslar in mig i. mina blommor dör och jag lever mitt lilla liv som inte leder mig någonstans.

och imorgon får jag kanske nya tänder. det ska bli kul.

firar med att göra en ritguide. det var längesen.

det här är baksmällan efter en bra utekväll. det här är förödelsen efter stormen och det är döden efter livet. jag visste nog hela tiden att det var lite för bra. lite för nära. och nu får jag väl betala och jag betalar tills jag skuldsätter mig. tills allt jag känner blir inkasserat av någon glasögontant i page. och jag försöker att inte ha ont i magen. jag försöker att vara tuff och hata istället. men jag gör ju aldrig riktigt det. jag har aldrig varit tuff. så jag gör det enda jag kan och det är att trycka mig mot någon annan tills jag glömmer. jag har inte ritat på flera veckor och ingenting intresserar mig. inte ens riskakor.

jag lyssnar fortfarande på survivor varje morgon och jag bryr mig inte längre om att ducka för min granne. tänker att jag bjuder. i två månader till bjuder jag. det spelar ingen roll. jag kommer aldrig få en förklaring av min granne och jag kommer aldrig få en förklaring av någon annan. för jag ber aldrig om det och då får man fortsätta med att vara oförstående och lyssna på survivor. men det är en konstig känsla i magen. varje kväll. trots att jag ibland har någon hos mig som stannar. det spelar ingen roll. för varje natt ungefär runt tre är det som om orken rinner ur mig. jag orkar inte underhålla dem. jag orkar inte vara rolig. jag orkar inte visa och peka och berätta. och då tänker de dålig stämning konstig tjej. det spelar ingen roll. de fyller knappast någon funktion ändå. mer än den kvart eller ibland halvtimme det tar. då kan de sluta tänka på stämningen eller konstigheten. då är de nöjda och så somnar de och jag är kvar. och känslan tillbaka.

men. det spelar ingen roll.

våren tvåtusentolv. you wont know what hit you när jag är färdig med dig.

det är dålig hållning, dålig stämning och kvinnolår.

det är tystnad och ensamhet.

det är ett nytt år.

http://gbgregnet.blogspot.com

en del av er som kanske varit med ett tag vet ju att jag har haft en annan blogg. en blogg om gbgregn och galna nätter och litegrann om krossade hjärtan. det var en härlig blogg.

men. nu är det snart vår. och jag behöver förändra så mycket i mitt lilla liv. så jag kommer säga tack och hej till gbgregnet och kanske på sätt och vis göra det här till kombinerad ritblogg och tråkblogg. det blir för mycket för mig annars. jag kan liksom inte sära på något som egentligen hör ihop.

och jag ska aldrig mer censurera. aldrig mer radera. här är allt jag tänker och känner och tycker och ritar. och det får vara okej.

det här är mitt första steg mot en ny vår och förhoppningsvis, till sommaren, så ska jag vara hel och ren igen. håll tummarna för mig. jag kommer säkert ångra mig så många gånger, men jag tror det här blir bra. jag kommer inte stänga ner gbgregnet, i alla fall inte än.

det här är inte slutet på gbgregnet. det är börjar på fjanterierna.

imorse gick jag upp tidigt, lyssnade på survivor sex gånger och åt rostat bröd.