dusky blonde

det här är baksmällan efter en bra utekväll. det här är förödelsen efter stormen och det är döden efter livet. jag visste nog hela tiden att det var lite för bra. lite för nära. och nu får jag väl betala och jag betalar tills jag skuldsätter mig. tills allt jag känner blir inkasserat av någon glasögontant i page. och jag försöker att inte ha ont i magen. jag försöker att vara tuff och hata istället. men jag gör ju aldrig riktigt det. jag har aldrig varit tuff. så jag gör det enda jag kan och det är att trycka mig mot någon annan tills jag glömmer. jag har inte ritat på flera veckor och ingenting intresserar mig. inte ens riskakor.

jag lyssnar fortfarande på survivor varje morgon och jag bryr mig inte längre om att ducka för min granne. tänker att jag bjuder. i två månader till bjuder jag. det spelar ingen roll. jag kommer aldrig få en förklaring av min granne och jag kommer aldrig få en förklaring av någon annan. för jag ber aldrig om det och då får man fortsätta med att vara oförstående och lyssna på survivor. men det är en konstig känsla i magen. varje kväll. trots att jag ibland har någon hos mig som stannar. det spelar ingen roll. för varje natt ungefär runt tre är det som om orken rinner ur mig. jag orkar inte underhålla dem. jag orkar inte vara rolig. jag orkar inte visa och peka och berätta. och då tänker de dålig stämning konstig tjej. det spelar ingen roll. de fyller knappast någon funktion ändå. mer än den kvart eller ibland halvtimme det tar. då kan de sluta tänka på stämningen eller konstigheten. då är de nöjda och så somnar de och jag är kvar. och känslan tillbaka.

men. det spelar ingen roll.

våren tvåtusentolv. you wont know what hit you när jag är färdig med dig.