dusky blonde

jag glömmer visst bort att allt inte är okomplicerat längre. att det inte är lättsamt och enkelt. det finns ju något mer nu. jag kan inte bortse från att han har en känslig punkt. jag kan inte bortse från att jag väljer att trycka på den gång på gång. för att se vad som händer, när det smäller. än så länge bara små explosioner, små utbrott av ilska, förvånansvärt ofta blir jag istället belönad.
och jag pratar ofta om andra. han gör det inte lika frekvent som han brukade och på samma gång som jag känner en viss lättnad över det, så retar det mig. det var inte så här jag hade tänkt mig att det skulle bli. han skulle bara vara mitt plåster ett tag, tills jag läkt ihop lite, tills såret slutat vara sig och svida. så växte istället plåstret sig fast på huden, smälte in. det kommer bli svårare men inte omöjligt sedan, när det är dags att dra bort det.