dusky blonde

han drack upp det sista av min öl, och sa:

"när jag kommer är jag alltid förövaren. jag går och du kommer vara kvar, du kommer vara offret. så länge du håller dig till mig."

och så skrev han på min hand med en penna han hittat i baren. fyra bokstäver. en symbol. som om han kunde märka mig. som om det skulle sitta kvar där för alltid. som om jag inte skulle gå hem och tvätta bort det med tvål och skållhett vatten.

så jag ser på honom och överväger att säga det rakt ut, men går till toaletten, ställer mig framför spegeln och säger till mig själv:

"jag ville aldrig vara offret."

låter det han skrivit stå kvar. i exakt tjugofyra timmar.