dusky blonde

minns en gång för ett par år sedan när du hade varit i stan och hälsat på och helgen var fantastisk. det var några veckor in på sommaren och det var varmt på dagen och kallt på natten men vi satt i parker med varandra och drack vin, åt jordgubbar som du köpt och pratade om oss själva. och sedan, på söndagen skulle du hem och vi satt på ett café och väntade på ditt tåg. vi drack kaffe i två timmar och hade till slut inte så mycket mer att säga. jag var nog lite kär. och jag följde med dig till stationen för du visste inte vart den låg. vi sa hejdå, du åkte iväg och jag ville inte åka hem. så jag gick tillbaka till caféet. och ritade. i flera timmar ritade jag utan att tänka. när jag var klar hade jag ett papper med dina drag på. dina ögon, din näsa. din mun. jag har tappat bort det pappret nu. lika bra det. jag tappade ju bort dig också.